jesuisdesole.blogg.se

Om bara lite mer än en månad sätter jag och gubben min (eller lammköttet, beroende på hur man vill se på honom) klorna i det här jävla åbäket till lägenhet. Det är med skräckblandad förtjusning som tiden går ruskigt fort just nu. Inte nog med att det blir ett nytt kapitel i mitt liv att flytta till stockholm på heltid (jag som för övrigt vägrade sätta mina fötter i den jävla stan tidigare pga mitt hat för storstäder) så är det ytterligare ett kapitel som skall avslutas. Kaos, upp och ner, fram och tillbaka, typ så stavas mitt liv just nu. Småstadsjäntan blir huvudstadsbo. Hur beter man sig? Hur gör man? Hur pratar man stockholmska? Kommer de att förstå mina halländska potäter och göteborska ännan och la och hallå eller? Är det sant att man ska dricka ur porslinskopp på tunnelbanan för att vara hipp? Hur hälsar man egentligen på Kungen? Kan man kalla honom för kungen? Eller är det bättre med ers majestät konungen av svea rike? Hur är det egentligen med såndär handsfree som hänger fast i örat? Måste man ha en sån? Och vad händer om man inte svarar Men Gud på tilltal när man pratar med samkönade som mig själv? Jag har lärt mig de där vanligaste slangen som Sture P (stureplan), arthur (brat med backslick), kubba (springa) och fetvurping (snygg tjej) men finns det någon fickordbok? För mer än så får jag inte in i min redan överbelasta hjärna. Och att svara på sms med bara pekfingrarna känns så jävla 2002 men jag vet inte om jag kommer hinna jobba upp välfungerade leder i övriga knubbfingrar. Kanske bäst att lämna telefonen i väskan på tunnelbanan men då kanske man faktiskt MÅSTE möta någon annans blick eller uppfattas som någon som inte är populär och har tusen järn i elden samtidigt. Vilken normalt funtad människa med fungerande social kompetens sitter inte och uppdaterar facebook och dubbelklicka instagramposts när den åker kollektivt liksom? Nej precis.