17 SEPTEMBER
10 SEPTEMBER
10 SEPTEMBER
9 SEPTEMBER
Idag är resan skakigare än vanligt och klumpen i magen gör sig ständigt påmind om dess existens. Distans schmistans, ingenting kan stoppa oss, men dagar som den här vill jag bara krypa ihop till en liten boll och låta de negativa tankarna ta överhanden. Jag hatar att ständigt behöva ta farväl även om jag vet att det bara är för några dagar och jag hatar att lämna det livet jag vill leva och sitta i timmar för att mötas av det liv jag vill lägga bakom mig. Distans schmistans. Dagarna kommer att gå fort, det vet jag men hur fort de än kommer gå känns dem just nu som en evighet. Jag minns tiden då jag sa att Stockholm aldrig var för mig, att jag hatade stressen och människorna och allt det stora och tunnelbanor och rulltrappor och attityder och storstadsmentalitet. Men nu, nu känns det som hemma och för var dag jag vaknar känns det bättre och bättre. Som om jag hittat det jag så länge letat efter på en plats som jag aldrig tänkt tanken på att leta på.
8 SEPTEMBER
Att åka till Ikea med världens värsta PMS och försöka komma överens med den blivande sambon om inredning är sånt som lätt kan nöta på ett förhållande. Jag lider med honom som ska flytta ihop med inredningshitler, dock kan hans jävla puppyeyes nog kunna leda till en eller annan kompromiss...
6 SEPTEMBER
//
That moment when you're out on a stroll with your dog and you hear a noice from a tree, look up, and have to finish your walk with birdpoo on your forhead.
INSTAGRAMWEEK
5 SEPTEMBER
Jag försover mig. Jag tappar mitt marc jacobs armband ner i golvbrunnen i badrummet. Jag glömmer reseadaptern hemma som jag ska lämna i mammas brevlåda innan jobbet. Jag går hem och hämtar adaptern. Jag kommer till jobbet för att inse att jag glömt hundmaten i kylen. Jag bestämmer mig för att andas i fem minuter och kokar en kopp té. Gott tänker jag. Jag sätter mig vid skrivbordet då telefonen ringer och armbågar ner det varma téet i mitt knä. Det ser ut som att jag kissat ner mig. Det ser ut som att jag har nässelustag över mina lår. Det var nog allt. För den här stunden. Känner jag mig själv rätt lär jag återkomma inom snar framtid med en uppdatering.
mvh Livet som Nathalie
//
Today turned out to be the day that i succeed in everything.
I overslept. I dropped my marc jacobs bracelet in the bathroom floor drain. I forgot the travel adapter that i was supposed to drop off at my moms before work. I had to go back home. Finally at work i realized that i had forgotten the dogs food home in the fridge. I decided to make a cup of tea, because well, i sure as hell deserved it. Sat down by the office desk as the phone rang and i managed to pour the damn tea all over my lap. With my jeans all wet i sit here right now and it looks like i have peed myself and my thighs look like i have the hives. I think that's about it. For now. If i know myself well enough i will give you an update in a couple of minutes...
The glamorous life of Nathalie
5 SEPTEMBER
He calls me fantastic. And for a guy like him i'm doing everything in my power to live up to those words, from early morning to the dark of night. Although i find it ridiculous, and find yet another flaw that he refuses to see. He tells me i'm the most beautiful thing he ever laid his eyes on, as he kisses my forhead. If he only knew how wrong he is. If he only knew. I'm so scared, i'm scared that one day he will too see those flaws, that he will realize just how amazing he is and that i will fail to keep up to that image he has of me. What if i lose him? He's perfection in shape of a human, and what about me? What am i in comparison to that?
(Dear reader, please don't hate on my english. I'm doing the best i can and i know there will be a lot of misspellings and horrible grammar. I'm swedish to the bones, and well, that's my only excuse...)
