23 OKTOBER
Charmen med att bo i ett lyhört hus;
Grannen ovanför (som i vanliga fall spelar banjo vid tvivelaktiga tidpunkter) har kvällen till ära valt att roa sig med kongas istället, varpå grannen i lägenheten bredvid skriker "DET VAR ETT JÄVLA PLÅNKANDE, ÄR DU FRÅN SAUDIARABIEN ELLER?!" på grov göteborgska... Frågor på det?
21 OKTOBER
I fredags friade jag till min karlslok, via instagram med bildtexten "I figured since we met on Instagram we might as well continue our love story here". Och det var precis så det blev. Så nu har vi köpt radhus och snart varsin ring runt fingret (vi ska bara komma överens först, det är ju inte vår starkaste sida). Hoppsan Kerstin som det kan bli.
19 OKTOBER
Den här mannen och jag. Och våra upptåg. Och våra gnabb. Och våra pussar. Och våra bästa stunder. Och våra likheter. Och våra olikheter. Och våra kompromisser. Och våra planer. Men bäst av allt vår framtid.
9 OKTOBER
En vet att en är kär när en självmant erbjuder att offra sin helt enorma walk-in closet för att ens pojkvän ska få en syhörna...
...och en vet att ens pojkvän inte är lika kär tillbaka när han gladeligen accepterar erbjudandet.
7 OKTOBER
Det här är ett inlägg om bananer. Denna vidriga gula frukt som får mig att vilja krypa ur mitt skinn så fort jag känner den där söta klibbiga doften. Varför kanske ni undrar, och ja, det undrar jag med men här kommer iallafall de argument jag kan dra på rak arm:
1. Konsistensen. Det är lite som att äta ett korvbröd som en pensionär sugit på och sedan spotta ut igen.
2. Doften. Det där intensiva klibbiga som fräter näshåren och som inte helt osökt för tankarna till e-ämnesfylld puré ur en glasburk från barndomens glansdagar.
3. Skalet. Först är det gult, sen blir det brunt.
4. Känslan i fingertopparna när man drar dem fram och tillbaka över den skrovliga ytan.
5. Smaken. Det smakar svek. Det smakar overkligt och det smakar som någonting Gud glömde för att sen påstå att det är nyttigt bara för att han inte skall ha skapat det i onödan.
6. Behöver jag ens nämna känslan i gommen efter att man tagit det där första bettet?
1. Konsistensen. Det är lite som att äta ett korvbröd som en pensionär sugit på och sedan spotta ut igen.
2. Doften. Det där intensiva klibbiga som fräter näshåren och som inte helt osökt för tankarna till e-ämnesfylld puré ur en glasburk från barndomens glansdagar.
3. Skalet. Först är det gult, sen blir det brunt.
4. Känslan i fingertopparna när man drar dem fram och tillbaka över den skrovliga ytan.
5. Smaken. Det smakar svek. Det smakar overkligt och det smakar som någonting Gud glömde för att sen påstå att det är nyttigt bara för att han inte skall ha skapat det i onödan.
6. Behöver jag ens nämna känslan i gommen efter att man tagit det där första bettet?
6 OKTOBER
...och nu säger jag inte att jag släcker lampan klockan nio på kvällen som värsta hardcorepensionären ehe.
6 OKTOBER
Dagens hjärnverksamhet:
Funderar skarpt på att skaffa mig en pannlampa för det spelar ingen roll hur nära sängbordet man än ligger så är armen alltid tio centimeter för kort när det är dags att släcka. 6 OKTOBER
Efter att ha letat som en dåre efter de berömda pralinerna och lyxsyndat mig en prydlig liten påse tyckte visst okänd kvinna att det var en bra idé att placera sin bakdel just precis där. På min påse. Min lyxsyndade jävla påse. Men ja är int' bitter, vem vill bjuda på mosade praliner liksom?
Mvh Mer till mig
