jesuisdesole.blogg.se

Jag sitter i köket och tittar ut på barnen som leker på lekplatsen och förundras. Man kan riktigt se hur de drömmer sig bort i sin egna lilla värld och låter fantasin flöda. Och så tittar jag på mig själv. Här sitter jag och var en gång som dem, nu är det enda jag kan komma på att leka Rebellen som vägrar betala räkningar för resten av sitt liv  precis när lönen har trillat in på kontot, eller att jag är Gordon Ramsays försvunna dotter när jag står och lagar lunchlådor. Längre än så sträcker sig inte fantasin längre. Speciellt fascinerad blir jag av de allra minsta små liven som kan stå i en kvart med en pinne i handen och se lyckligast ut i hela världen. Tänk om en ändå var så lyckligt ovetandes av livet runt omkring.